Vaken om natten


Jag hittade ingen trygg 
famn
bland kuddarna inatt.
Inga tillräckligt 
sövande ljud.
Jag har sett hur stjärnorna sakta 
smält 
i den djupblå himlen 
som sakta skiftat 
till gryning.

Solen har jagat bort dimman från ängarna.
Den tränger nu igenom de
färgade löven 
som på en turordning 
dansar 
ner till marken.

Jag har hunnit se hur även den här 
natten har 
passerat,
utan att hitta nån trygg famn 
hos kuddarna.




Tänk vilka människor det finns.
Jag har fantastiska 
människor,
vänner
Dessa vänner
 gör att jag har en 
fantastisk familj,
som är lite större. 

De hjälper mig,
fast ingen kan hjälpa mig.
De bryr sig, 
fast ingen egentligen borde.

De bryter sig genom kaoset,
de tar sig tid.

Tänk vilka människor det finns.
När jag inte längre orkar,
försöker de ge mig energi.
När mina ord
brinner i mig,
lyssnar de.
När min tystnad
lägger sig,
slipper jag känna mig 
ensam.

Därför blir jag så arg,
att det finns 
någonting
någonting 
som äter upp mig
som är
 smärta, hopplöshet 
& drömmar som 
fimpas. 

Hur kan det ens finnas en plats för det, 
för det här 
någonting?
När jag har så fantastiska människor?

Det är en värld jag inte kan förstå,
när jag ligger här.
Vaken om natten.

När jag försiktigt vrider
en söndervärkt kropp 
för att hitta en 
famn 
bland det mjuka kuddarna.

Det är en värld jag inte kan förstå. 


Kommentarer

  1. Älskar dej, det är inte rättvist! Jag hoppas jag får vara en hjälpande hand så att du kan bli stark igen och fånga dina drömmar! kram mor

    SvaraRadera
  2. Du bryr dig när ingen annan gör det, du är lugn när jag kaosar, du hjälper, du ger mig energi och du lyssnar. DU är fantastisk!!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar