Jag vet (inte)

Jag vet inte.

Jag har ingen aning om

 vart all

 tid 

reser,

tar vägen,

när jag har förbrukat den.

När den har passerat mig.

Jag har ingen aning om 

hur det kommer sig att

orden kryper sig in 

under min hud.

Jag har ingen aning om

hur jag ska kunna andas

när jag inte vet vem jag 

är,

vem jag 

ska bli.

Jag har ingen aning om 

varför orden är så svåra

att forma.

Jag har ingen aning om 

varför du 

lyssnar.

Jag har ingen aning om

varför allting händer.

Det är så få saker som jag faktiskt vet, 

så få, av så väldigt

många.

Men jag vet

att allting har sin tid, 

att jag inte får bestämma,

att jorden inte kommer stanna

bara för att 

lilla jag

inte hänger med. 

Jag vet

att orden jag hör 

fastnar, formar &

skapar saker hos mig

som förändrar, 

de gör det eftersom de

betyder.

Jag vet 

att jag måste andas för att

någon gång 

kunna ta reda på 

vem jag blev.

Jag vet 

att jag inte lyckas säga allt jag tänker,

kanske,

eftersom tankarna & känslorna

skriker så högt & är så många.

Jag vet att jag inte kan 

säga allt, 

för de betyder för mycket.

Jag vet 

att du har miljoner anledningar 

till att 

inte 

lyssna, men ändå

vill du veta, höra, 

ändå påstår du att 

jag

fattas dig. 

~

Jag vet väldigt lite,

men ändå vet jag

att jag är bara ett 

ögonblick.

Du är bara ett ögonblick.

Inte ens en bokstav i 

historans bok.

Jag vet att jag är en liten

människa, person,

i den här världen.

Jag vet att mina ord,

här eller någon annanstans,

är några ord

bland många andra.

åh, hjälp 

om du bara hade en liten aning om 

hur medveten jag är om det. 

Men trots det, 

vill jag ha en del av den här

världen.

Jag vill vara en del.

Jag vill uppfylla drömmar,

mina & andras.

Jag vill vara en dröm,

min & andras.

Jag vill känna allting,

se allting,

leva - alltid. 

Jag är ett ögonblick, 

precis som vem som helst,

men jag vill vara det 

oförglömliga ögonblicket.

För mig & andra. 

Jag kanske inte kan 

svara på allt.

Förstå allt jag själv tänker, 

allt jag själv känner.

Jag kanske aldrig kommer 

att nå, 

ens halvvägs. 

Men kanske,

kanske, 

har jag alla svaren 

en dag.