Ljuset är mitt.

Nu är stunden min,

handen som styr 

utan plan,

utan tanke.

Nu är ögonblicket stilla,

fryst för en stund.

Mitt ögonblick, 

som jag inte behöver dela, 

som jag inte behöver anpassa,

för det är min stund, 

mitt ögonblick, 

min tid. 

Den där stunden som jag

behöver,

mer än jag vill erkänna.

Ensam, 

fel ord. 

För tiden är stilla, 

inga krav, 

måsten eller förslag,

bara tankar, 

kreativitet, 

i hemlighet. 

Nu är himlen vaken,

den lever, förändras.

Den målar min värld, 

färglägger med alla dess

ljuva 

färger. 

Den värmer nu, 

min hud, 

färgar mitt hår. 

Den omsluter & den är

närvarande.

Solen är min gäst, 

lyser in i mitt hörn. 

Det är morgon, 

något nytt. 

Det är ljust, 

det är värmande. 

Det är stilla, 

men ändå så levande.

Den målar min värld, 

gör att jag vill måla någon annans

värld. 

Låt oss måla tillsammans. 

Himlen är vaken, staden är vaken,

byn är vaken.

Människor som letar efter

något. 

I en yr glädje,

i en äkta ton.

Under en kväll

tillåts vi att vara 

lite mer betydande. 

Himlen är vaken, 

den dansar ovanför våra huvuden.

Det är som det ska vara,

för inatt är världen vår.

Ingen annan är vaken,

den är vår för en stund. 

Det är en annan kväll, 

en annan tid.

Ingen annan är här för att dela den,

den är vår. 

I hemlighet har vi tagit oss hit, 

ingen annan vet.

En underbar känsla,

för ingen annan ska veta.

Behovet,

av att känna att världen

är vår. 

Ljuset är mitt, 

dansande ner till ett möte. 

Kanske ser du mig inatt, 

från din levande himmel.

Kanske är det ett möte, 

med någon som jag inte trodde

jag skulle få träffa

igen. 

Ljuset är mitt,

 dansande ner till ett möte.