Bevarade ord.

Allt har sin tid,

allt har sin rytm.

Det finns ögonblick, 

sekunder,

stunder,

skapta för allt som 

händer.

Skräddarsydda för just den där

stunden. 

Jag tror att det finns 

en mening.

Anledning. 

Nu var den här tiden inne,

lämnar en tomhet,

kanske ensamhet.

Trots att jag inte är helt

redo.

Tiden springer

& världen spricker. 

För allt har sin tid, 

sin rytm.

Så fantastiska krafter,

så enkla ord.

Nedskrivna, 

pausade för en tid 

& nu var det dags, 

tiden var inne,

för att trycka på 

play.

För det var orden jag behövde,

som formades för länge sedan,

25 juli 2014.

Som blev levande väldigt nyss,

som tog form

 hos mig. 

Nedskrivna på ett papper,

tryggt förvarat i ett 

brev.

Följt mig nästan överallt,

om tiden skulle råka

infinna sig

just där & då. 

& nu var det dags att trycka på

play. 

∞ 

Så när jag trodde det lagt sig,

alla de stormar inombords.

Kommer fler ord, 

dessa formades i stunden.

Levande,

självklara.

Ord som jag aldrig vill sluta höra,

som jag vill ska vara den verklighet

jag

får leva i. 

Skapta av en röst,

som jag

 kanske 

får höra igen

men som befinner sig

så långt borta.

Som håller om mig,

tröstar?

kanske. 

Mest lämnar den en 

enorm

längtan. 

Efter något som 

aldrig

kommer ske. 

Men allt har sin tid,

allt har sin plats. 

Men ibland,

vid vissa tillfällen,

blir jag osäker, 

på om det verkligen finns

en mening

som väntar

där bakom. 

∞

Så nu när världen är så väldigt

sprucken.

Då flyr jag dit,

vad var det du sa?

vad var det du kallade det? 

Ja, 

till mitt hem

som helt plötsligt ekar. 

Även om jag önskar att den här världen

har en knapp, 

med ordet 

paus.

Så finns det vara en knapp, 

play. 

Men allt har ju sin tid,

sin plats, 

sin rytm.

eller?