så enkelt

Människor.

Överallt,

olika, 

så otroligt olika.

Fantastiska, 

givande & 

trygga.

Jag har fått möta dem,

dessa människor.

Vissa har ristat in

ord

i min hjärna.

Vissa har lärt mig

kunskap,

som jag kan använda med mina

händer.

Vissa har lärt mig 

betydelse.

Vad har ett värde? 

Vad är det som finns kvar?

Vad är värt att ta till vara på?

Vissa har visat mig nya 

perspektiv.

Öppnat mina ögon.

Vissa har fått mig att känna,

saker som jag trodde var utom

räckhåll. 

Så nu,

är allt så långt bort.

Samtidigt så väldigt nära.

Nu är allting

lite av en dröm.

Samtidigt som det är min

verklighet.

Nu virvlar tankarna,

nya människor,

nya mål. 

Nya nivåer,

i det gamla. 

Men vad spelar det för roll? 

att jag redan har sett det här.

att mina händer redan har 

skapat, bidragit,

till det här? 

Hur kan jag välja, 

vad som ska bli rätt för mig? 

hur ska jag kunna veta?

Vad ska jag egentligen göra?

Men sluta,

för svaret är så otroligt enkelt. 

Jag ska göra

vad än som gör mig lycklig.