Minns du?

Minns du?

Minns du alla de gångerna

när du var liten.

När dina ögon var stora av 

förundran.

När inspirationen 

nästan 

alltid fanns där.

När nyfikna ögon,

händer,

sökte efter allt de där 

stora.

Minns du?

Minns du alla gånger 

som du tittat upp mot 

vintermolnen.

Sett hur kristaller av 

is

föll & landade i ditt hår.

Minns du

alla de gånger som du fått förklarat för dig 

att varje snöflinga är unik.

Minns du?

Jag träffade en klok

äldre

man som fick mig att tänka.

Han funderade över alla människor

som går på denna jord.

Om alla individer,

hur man kan vara så

'egen'. 

'Tänk att av alla människor på denna jord

så finns det ingen som är likadan.'

& hur stor den tanken är,

hur liten jag är 

& hur liten du är. 

Men samtidigt hur stort det är

att få träffa just dig.

För det finns ingen annan som just dig,

vilken ära att få uppleva

det enda exemplaret.

Så fortsätter hans ord 

& tanken blir

 ännu större.

'Av alla dessa människor, 

av dessa miljarder människor, 

så är du unik. 

& det är ju helt overkligt att det kan

finnas så många unika människor.

Men tänk då på alla som en gång

gått på den här jorden,

hur många det har varit...

& fortfarande är du helt unik.'

Jag minns

 hur jag fått det förklarat för mig,

att ingen är precis som mig,

eller som dig. 

Ensam av ditt slag.

Det får mig att tänka på

de sena vinterkvällarna, 

då jag som barn

 fångade upp 

snöflingor med vanten 

& viskade

till dem

'ingen annan är som du'.