snöstorm

Så rullar tiden på.

Så rullar kilometerna förbi.

Så rullar människors ansikten,

i ett myller,

i en dimma.

Men så finns det vissa som fastnar.

Den där mannen med sitt sneda leende,

som förstår & i smyg ber om ursäkt

för världen runt omkring. 

Kvinnan med sina små händer,

som av tacksamhet kramar mina.

Den kära vännen som 

håller om mig

när jag inte insett att det var 

det som jag behövde.

Den andra som får mig att 

glömma

den värld jag är instängd i.

Så rullar allt förbi, 

rör sig inom mig.

Slåss med tankar & känslor 

som jag 

egentligen 

inte känner. 

Så snurrar allt runt 

i en snöstorm 

utan sikt.

En otroligt härlig snöstorm.

Min snöstorm.

Men så helt plötsligt,

där borta, 

efter oräkneliga kilometer.

Där dyker de upp, 

de mäktiga & obeskrivliga.

Det stora & omslutande.

Det som tar ner en på jorden & gör mig så liten.

Ett hem, en dunge, ett lugn i snöstormen.

Så är den kära vännen där igen, 

'en oplanerad paus, 

utan projekt, 

med dig i lugnet. 

Det är det som behövs.'

& visst är det så.

Så jag flyr, 

under de timmar som jag

har kvar.

Flyr iväg i min yrande

snöstorm.