dold bland dunet

Morgonen hinner smälta ihop till dag. 

Sängen är allt som känns rätt.

Att bara krypa ner ännu djupare bland lakan, täcken & kuddar.

Bara sluta ögonen en gång,

trots att jag vet att det är solen som speglar sig mot taket,

inte lyktor i mörkret.

Att bara krypa ihop lite till, 

trots att morgonen smälter ihop till dag.

Men så finns den där, lite dold bland dunet.

Längtan.

Längtan efter doften, känslan, ljuden.

Ljuset.

Ja, längtan efter att få blomma & gro,

röra sig & kämpa. 

efter att vilja.

& det är då som benen bestämmer sig för att bära,

några steg till.