tiden
Jag är så rädd att den ska försvinna,
lämna mig kvar,
utan erfarenheter,
utan någonting givande.
Jag är så löjligt rädd att jag
inte ska göra den
rättvisa.
att mina chanser rinner ut i sanden,
att jag ska lämnas kvar.
Tiden
den har så mycket makt,
den är så skrämmande,
svår
& stor.
Jag är så ofattbar rädd om tiden.
På en minut går det 60 sekunder.
Sekunder.
Det kan vara ett ögonblick,
ett tillfälle,
förbi.
Men även en möjlighet,
avgörande.
Världen är så känslig,
allt kan avgöras på en sekund,
ett andetag.
Vi hinner inte alltid vara med,
vi får sällan bestämma.
Det är tid,
som var,
kommer,
passerar.
& jag får aldrig mer tillbaka den.
Jag är så otroligt känslig,
varje ögonblick känns så avgörande.
Missar jag en möjlighet,
en chans,
då är den förbi,
då är jag förbi.
För världen är så otroligt känslig,
allt kan avgöras på en sekund.
Samtidigt kan det stå stilla.
Världen,
min värld,
kan vänta,
hålla andan.
För snart är det dags,
för mig.
Min tid kanske inte är nu,
kanske ska jag göra precis
det här,
just nu.
Kanske är det bra att den går,
att den försvinner.
För mina möjligheter kanske ändå inte
kommer.
Kanske ändå inte finns.
Jag är så löjligt rädd för tiden.
Kommentarer
Skicka en kommentar