en saknad gäst

Mörkret har börjat smyga sig fram.

Kvällarna är åter kvällar & de ljusa nätterna är frånvarande. 

Det är så mycket höst i luften stundtals att jag riktigt längtar till oktober.

Men så kommer de varma dagarna igen & känslan av september är bortblåst.

Men när natten kommer så ekar septemberropen åter.

Det är mörkt, kallt. 

Fuktigt.

Mustig doft av jord, natur.

& då kommer det mjuka skenet fram.

Av en saknad gäst.

Den gör storslagen entré, kommer fram bortom träden.

Smyger, rör sig ljudlöst.

Så är den där, dominerar.

Sprider ett silverljus.

Skapar ett lugn.

Mjuka former.

Mjukt ljus,

som formar ett nytt landskap,

en ny årstid.